När jag för tre år sedan först hörde talas om särbegåvning och särskild begåvning insåg jag att nästan ingen annan heller hade hört talas om uttrycket. Idag pratas det mycket om ämnet i media, det finns en del skrivet men vad jag känner till, är det här kanske den första boken som är skriven ur ett föräldraperspektiv.
Det är mina högst personliga tankar och funderingar om vad det har inneburit för vår son och familj att få kännedomen men också det svåra i att möta en stor okunskap som råder i svensk skola. Hur förklarar man att ett barn behöver utmaningar för att det inte ska bryta ihop av leda? Ett barn som aldrig har trivts i skolan, som tycker att han redan kan och inte lär sig någonting nytt!
Efter några turbulenta år med bland annat skolan kände jag ett behov av att sortera våra osannolika upplevelser. Jag behövde sammanfatta och började skriva på en berättelse avsedd främst för vår sons skull men insåg snart att det var ett annorlunda drama som utspelades, att jag måste nedteckna den för att inte bryta ihop men också för att orka kämpa vidare.
Träffar: 1171